Jag var sexton år och hade precis börjat vårdlinjen på gymnasiet.
Inte för att jag hade bestämt mig för att arbeta inom vården, utan för att jag inte kom in på frisörskolan direkt.
Livet har en märklig förmåga att leda oss dit vi behöver vara, även när vi själva inte förstår varför.
Under min praktik inom äldrevården träffade jag Agnes.
Hon hade silverglänsande hår som alltid var flätat i två flätor. Hon låg ofta i sin säng och deltog sällan i det som hände runt omkring henne. De flesta dagar såg ungefär likadana ut.
Men en dag satte jag mig bredvid henne.
Inte för att jag hade någon särskild plan, utan för att det kändes rätt.
Jag frågade försiktigt om jag fick göra i ordning hennes hår och lägga lite makeup. Hon tittade på mig en stund och sedan nickade hon.
Jag minns inte hur lång tid det tog. Men jag minns ögonblicket när hon tittade sig i spegeln.
Något förändrades.
Det är svårt att beskriva exakt vad, men den som någon gång sett en människa få tillbaka en liten gnista i blicken vet vad jag menar. Det var som om hon såg sig själv igen.
Inte patienten.
Inte kvinnan i sängen.
Utan Agnes.
Nästa dag frågade läkaren vad som hade hänt. Agnes hade klivit upp ur sängen. Hon satt och fikade med personalen, pratade, skrattade och deltog i det som hände omkring henne.
Det hade inte hänt på länge.
Där och då, som sextonåring, lärde jag mig något som har följt mig genom hela livet.
Det handlade inte om håret.
Det handlade aldrig om håret.
Det handlade om känslan av att vara sedd. Att känna sig fin. Att känna att man fortfarande är någon. Att vara värd lite omsorg och att någon bryr sig på riktigt.
Det där ögonblicket har följt mig i nästan fyrtio år.
Genom frisörsalongen jag öppnade som 24-åring. Genom alla kvinnor jag mött genom åren. Och genom The Glow Chapter som jag bygger idag.
För jag har sett samma sak om och om igen.
Inte bara hos Agnes.
Utan hos kvinnor i alla åldrar och livssituationer.
Något händer när vi tar hand om oss själva. När vi ger oss själva lite omsorg. När vi tillåter oss att känna oss fina.
Inte för någon annans skull.
Utan för vår egen.
Det påverkar inte bara hur vi ser ut.
Det påverkar hur vi rör oss, hur vi möter människor, hur vi pratar, hur vi tar plats och hur vi ser på oss själva.
Och det fina är att det inte behöver vara stort.
Det behöver inte vara dyrt.
Och det behöver definitivt inte vara perfekt.
Ibland räcker det med en liten stund av omtanke.
En stund som påminner oss om att vi också är värda att ta hand om.
Agnes lärde mig det.
Och det är precis det The Glow Chapter handlar om.
Inte att bli någon annan.
Utan att komma ihåg vem du redan är.
Och ge dig själv tillåtelse att glittra lite mer.
Precis som Agnes gjorde den där dagen när hon klev upp ur sängen.
För att hon kände sig fin.
Vad fick dig att känna dig fin senast?
Jag är genuint nyfiken.
Skriv gärna en kommentar. Jag läser allt. 🌸
Comments +